Sofia

Nu har jag också hittat hit! Jag ville såklart använda mitt namn, Sofia, men det var det tydligen fler som ville göra för det var upptaget. Istället valde jag mitt favoritland som namn, det vill säga Tunisien!

Idag har jag varit otrogen! Det har varit planerat sen några veckor tillbaka och jag har mått lite dåligt över det. Nåja, det är inte så illa som det låter, jag har bara varit hos en ny frisör. Jag har gått hos min nuvarande frisör i många år och trivs jättebra med henne. Anledningen till att jag ville prova en annan var att mitt hår aldrig känns riktigt friskt. Även om jag precis har varit och klippt mig så känns håret slitet och är sprucket i topparna.
Nu har en rejäl mängd hår försvunnit från huvudet, men det känns tjockare och fylligare än någonsin! Jag blev jättenöjd med slingorna också och känner mig mycket fräschare. Problemet är nu bara - ska jag fortsätta hos den nya frisören, eller gå tillbaka till den gamla bara på grund av skuldkänslor?

Igår var jag med A till sjukhuset. Han bröt benet på julafton och det var dags för efterkontroll. Han var inte bara lite nervös men tyvärr hade jag inte en tanke på att hans vägran att gå och lägga sig i söndags kunde ha med nervositet att göra. Vi hörde lite om sjukläget för Ariel Sharon på radion och hamnade i en diskussion om judar. Min A tycker INTE om judar, eller kanske religionen som sådan. Han påstog att dom är äckliga och att dom luktar illa. När han sekunden senare tände en cigarett så drog jag genast en fyndig parallell, men det örat ville han inte lyssna på.
Jag har ingen aning om varför han är en sådan judemotståndare, men jag gissar att konflikten mellan Palestina och Israel är en stark bidragande orsak.

Jag sitter på jobbet nu och jag känner mig lite nervös. Chefen är på väg runt i lokalen för att göra uppföljningar och jag vet att jag kunnat göra mer än vad jag har gjort på slutet. Han var här nyss och satt och väntade på att jag skulle bli klar med kunden, men strax innan jag blev klar så ringde hans mobil. Nu sitter han på sin plats och pratar i mobilen. Jag har lunch om tio minuter, 16:45, han brukar gå hem vid 17:00, så jag gissar att det inte blir någon uppföljning idag. Det är nästan ännu värre, för då hinner jag bli nervös till imorgon.

Imorgon ska jag ha det årliga utvecklingssamtalet (nåja, varannanåriga kanske man ska säga, eftersom vi inte hade något förra året) och det blir jag också nervös för! Jag hatar att prata om saker jag är bra på och som jag inte är bra på och vad som funkar och vad som inte funkar. Dessutom är utvecklingssamtalet det närmaste en löneförhandling som vi kan komma, så man måste ju framhäva sig själv lite.

Puuh! Uppföljningen är över! Visst, jag kan ta fler samtal (vilket jag är mer än medveten om), men det ser bra ut över lag! Ehum, jag kunde ju inte gärna säga att ''min oas'' stjäl all min tid, jag HINNER INTE svara kunderna!!

Café au lait från bredbar = mjölk med liiite kaffe i, muuumma! Det får bli lunchens räddning! När jag kom till lunchrummet så var det någon som hade hittat en bortglömd lunchlåda på bänken. Den hade stått där ett tag och luktade ILLA!! Då tyckte denne någon att ''den här måste vi hälla ut'', i soporna! Sen ställde hon matlådan i diskmaskinen. Usch och blä, det luktade RIKTIGT ruttet i köket, jag kunde INTE njuta av min tonfiskmacka. Jag är ju en riktig kräsmage så jag skulle ha kastat lådan som den var! Inte öppnat den för att hälla ut äckelmaten och sedan diska den. Näe, en matlåda för tio kronor, som varit fylld i rutten mat, vem vill ha sin mat i den sen? Inte jag i alla fall...