Sofia

Ännu är det hela fyra lediga dagar kvar till jag börjar jobba igen. Jag ska inte börja deppa redan. Men det är ofrånkomligt att ibland tänka på det jag känner; JAG VILL INTE JOBBA!!!!!!! Semestern ska väl fungera så att man känner sig utvilad och redo för nya utmaningar. För mig känns det  bara som att det här är livet. Semestern är livet. Jag vill inte jobba!!!!

Det är inte så att jag vill sitta och rulla tummarna. Jag vill ha sysselsättning. Men jag vill ha sysselsättning som jag själv vill ha och väljer, inte tvångssysselsättning för att överleva ekonomiskt. Två veckor var tyvärr allt för kort tid för att plocka upp mig ur den djupa, djupa grop som jag har grävts ner i under ganska lång tid nu. Jag misstänker att det måste få ta ungefär lika lång tid att ta sig upp, som det tog att ta sig ner... Visst har jag klättrat en bra bit nu, ja, till och med över kanten, men tyvärr står jag så himla nära kanten, så jag är övertygad om att jag kommer att ramla ner igen när semestern är över och livet återgår till sin vanliga slentrian.

Jag måste naturligtvis göra något åt detta! Men, vad ska jag göra? Ska jag söka nytt jobb, börja på ny kula? Eller ska jag härda ut, och på något obegripligt sätt försöka trivas i min nuvarande situation i ca ett år till? Om ett år så tror jag nämligen att jag kommer att vara på god väg till Tunisien. Ja, den som visste!!!

Om jag nu verkligen ska flytta, ja, då kan jag nog "stå ut" på mitt nuvarande jobb. Jag skulle ta tjänstledigt och faktiskt ha en trygghet att komma tillbaka till om det visar sig att det inte fungerar för mig att bo i Tunisien. Men, om det inte kommer att bli så att jag flyttar (vilket jag ju inte kommer att veta på ett bra tag ännu...), så borde jag nog söka lite nya arbeten... Man måste ju inte ta det nya jobbet för att man blir erbjuden det, men om det vore så att jag blir erbjuden något annat, så har jag ett val. Det kan göra mycket för självkänslan att få valmöjligheter, och det skulle också kunna göra så att jag trivdes bättre på mitt nuvarande arbete.

Ptja, jag vet inte....

Kram, Sofia - som tänker vägra tänka jobb de fyra närmaste dagarna...

Nu känns det som att jag har fått nog av att göra ingenting. Jag har haft några riktigt slappa och lata dagar, och även om det har varit väldigt skönt, så tror jag att det får börja hända något med start imorgon. Jag blir trött av att slappa. Jag blir trött av att vila. I alla fall när det blir så många dagar på raken. I fem dagar så har jag mer eller mindre slappat. Det har varit oerhört skönt förstås.

Jag har nyss tagit ett bad, och medan jag väntar på att bli lite torrare så skriver jag blogg. Jag ska snart åka till A's kompis o hämta A's post. Kompisen åker till Tunisien imorgon och blir borta i drygt en månad. Han ska bland annat hinna med att gifta sig! Stackars hans fru som kommer till Sverige lagom till hösten. I och för sig, att komma inför denna sommar hade ju också varit för sorgligt.

Saker som jag vill göra innan semestern är över.

Plocka blåbär.
Titta efter gula kantareller.
Göra klart på baksidan (eller "klart" blir det inte, men göra klart det jag håller på med i alla fall).
Bada om vädret vill bli lite soligt och varmt.
Ha fler grillkvällar, med start ikväll.

Ja, det ska väl inte vara så svårt att ordna detta.

I början av min semester så var jag full av energi och fixade här hemma dagarna i ända. Nu har jag haft ett gäng trötta dagar. Kanske normalt? Jag tillåter mig såklart att vila, eftersom semestern är till för att vila ut.

Idag har det regnat, men innan det så hann jag och en granne med ungefär en timme i solen. Det är gräsligt hur blek jag är! Inte har jag badat än heller! Men, det känns okej på något sätt. Det känns som att jag kommer att få ett gäng vaaaarma somrar i mitt liv. Ja, det lutar åt tunisienflytt. Det känns som att jag har bestämt mig.

Jag hoppas att A kan komma hem om en månad så som han har tänkt. Vi behöver lite tid tillsammans, och vi behöver kunna prata om saker öga mot öga och inte i telefon. Det är svårt att prata om framtiden i telefon... Troligen så kommer han bara en vecka igen. Men en vecka är en vecka. Mer än ingenting!

Igår så grillade jag och min granne! Vin drack vi också! Mycket trevligt. Sådant man ska göra när man har semester!

Somnade ganska sent igår, och väcktes idag strax före tio av att pappa ringde. Irriterande! Dessutom när det gällde något som inte alls behöver fixas direkt på morgonen... Jag blir såå stressad av att bli väckt. Visst, vissa tycker väl att man inte behöver sova längre än till tio. Men faktum är att jag har semester och jag vill sova till jag själv vaknar. Jag hade förmodligen inte sovit mer än en halvtimme till, men det faktum att jag blev väckt innebär att jag ännu inte har "kommit igång". Jag har bokat om tvättstugan för att jag är så trött, och har inte orkat gå ut i trädgården och fortsätta med det jag inte hann klart i onsdags. Jag har bara lust att ligga i sängen... Och allt detta för att jag blev väckt. Så oerhört onödigt.

Men, jag får väl ta mig en till slappardag! Det är jag faktiskt värd!

Egentligen så har den här dagen varit en lång dag! Jag hade nämligen klockan på ringning 8:15 och den första tanken som slog mig var "NEEEEEJ!!!! jag ska till jobbet!!!!". När jag strax därpå insåg att jag faktiskt har semester, så kändes det himla skönt. Faktiskt för skönt. Då började jag gruva mig för att jobba igen. Och nu när jag skriver om det så får jag en obehaglig känsla i magen. Så, slut med såna tankar... NU!!!

Jag ställde klockan för att jag skulle till Mekonomen med med pappa och köpa en massa grejjer till min bil. Dyrt blev det, men det var nödvändigt för att få den godkänd på besiktningen. Nu har pappa en massa timmars jobb framför sig med att fixa bilen åt mig. Tur att jag har en snäll pappa! Dessutom så får jag ha hans bil under tiden han fixar min! Toppen! Han är inte utan bil, för hans sambo har också en, så de åker i den nu när jag har hans.

Nu till dagens höjdpunkt! Min kära kompis A har varit här och hälsat på idag! Hon bor i Falun nu, men vi lärde känna varann när hon bodde i Gävle. Nu har vi inte setts på över två år och det är verkligen jättetråkigt! Förstår inte att det ska vara så svårt att åka nio mil... Tiden FLÖG iväg idag! Hon var här till ettiden ungefär, och klockan var halvåtta när hon åkte hemåt. Hon hade tänkt vara hemma vid sjutiden, för hon ska upp och jobba imorgon, men vi kollade inte klockan, och när vi väl gjorde det så var hon halvåtta! Galet!

Nu ser jag på Las Vegas och Delinda har blivit kidnappad och nergrävd i en kista! Fyyy vilken panik man skulle få! Burr!!! 

För övrigt så har jag gjort en rabarberpaj med valnötter i smuldegen. Underbart gott!!! Blir nog en imorgon också om det är fint väder, så blir det en fika med grannarna.

Och så längtar jag efter min älskling... massor.

Kramar!

Egentligen så börjar väl inte min semester förrän imorgon, men jag föredrar att se det som att semestern började i fredags 16:15. Tyvärr så avslutade jag tiden innan semestern med att vara sjuk, men det är ju sånt som händer! Nu är magen sig lik igen i alla fall. Skönt!

Idag har jag lite städdag. Jag bestämde redan igår att jag skulle ha städdag idag. Jag kommer att ha städdag imorgon också. Skynda långsamt så att säga.

Än så länge har jag bara städat hallen och burit ut sopor. Jag har MASSOR av skor! MASSOR! Egentligen så borde jag börja lite baklänges, och stöka till innan jag städar. Men jag gör inte det. Med att stöka till menar jag att släpa ut en massa kläder från klädkammaren och bära ut i förrådet. Fast det orkar jag inte. Och inte kan jag göra det heller. Jag är helt enkelt usel på att rensa ur kläder. Egentligen så skulle jag kunna rensa ur det mesta som finns i klädkammaren idag. Inte allt. Men det mesta. Jag har nämligen ca tre blå IKEAkassar fulla av nytvättade kläder. Såna kläder som jag använder. Eftersom de inte riktigt får plats i klädkammaren, så blir de rena kläderna liggandes i IKEAkassarna till jag använder dem. Sen så läggs de i tvättkorgen, för att återigen hamna i de blå IKEAkassarna och bäras ut till tvättstugan.

Så kanske, kanske, ska jag hämta banankartonger och lägga ner i alla fall hälften av alla kläder som finns i klädkammaren och bära ut i förrådet. Ja, kanske. Jag ska nog ta ett foto på min klädkammare nu, så att det finns en förebild. Fast det är ingen riktig förebild. Jag fixade faktiskt till där hyffsat för några månader sedan. Men, det var ju då. Nu är ju nu.

Så, nu har jag fotat! Om jag får för mig att städa där inom de närmsta dagarna, så lovar jag att lägga ut både före- och efterbilder! :)

Nu har jag fått mina läsglasögon! Med den på så är min dator sne! Högersidan är liksom kortare än vänstersidan. Jag vet att jag hade lite mer synfel på höger öga, så jag undrar om det bara är ögonen som ska vänja sig vid glasögonen eller om jag har fått lite knasig styrka. Om jag blundar med ena öga så blir det rakt, likaså om jag blundar med det andra. Men när jag tittar med båda samtidigt (som jag ju förhoppningsvis bör kunna göra...) så blir det snett... Knasigt!

Jag kör på i helgen, o är det inte bra till på måndag så får jag väl gå dit och fråga om det ska vara snett... :)

Harry Potter var jättebra som alltid! Det var ett tag sedan jag läste boken, så en del saker kom jag inte riktigt ihåg. Jag tror nästan att jag ska läsa om bok nummer sex, eller så läser jag om alla från början. Vi får se!

Idag blir en bra dag! Det känner jag på mig! Jag och min yngste systerson ska gå på bio! Vi ska se Harry Potter och Fenixordern.

Till den redan överväldigande stressen jag går och bär på, så läggs också stressen kring rädslan för dåliga löner till. Sjukdagar innebär dåliga löner. Allmän dålig inneboende stress innebär utebliven bonus. Utebliven bonus innebär ännu sämre löner. Är det här livet?

I ondags så fick jag gå hem från jobbet med ungefär en halvtimme kvar att jobba. Jag fick akut magknip som inte liknade någonting jag tidigare varit med om. Jag brukar få ruskiga magkniper med akut toabesök som följd, men nu var det inte så. Det hände inget när jag gick på toa. Det lättade något när jag gick till bilen tyckte jag. När jag kom hem så lade jag mig för att vila - och sov i fyra timmar. Natten blev en pärs! Bakvägssjuka! Jag var hemma igår men trodde väl att jag skulle kunna jobba idag. Bara det att så fort jag åt något så satte både magontet och bakvägssjukan igång igen. Tankarna går till sjukdomen jag drabbades av i Turkiet, vars namn nyss sprang ur mitt minne. Men ändå inte. Det var värre. Men den kanske kan komma i olika skepnader? Botet för den sjukan var fasta i två dagar och efter det blev sig inte magen lik på närmaste året ungefär.

Kl 16:15 så börjar officiellt min semeser. Dock så skulle jag behöva gå upp till jobbet för att lägga in frånvaromeddelande i mailen och även skicka iväg lite medicinkvitton. Kanske ska jag göra det imorgon... Jag tror inte att jag orkar idag, och vill ju inte riskera att smitta mina kollegor heller. Men tanken på att behöva gå till jobbet under min två veckor korta semester stressar mig. Och mer stress är nog det sista jag behöver.

Pratade med min älskling igår (ja, vi pratar ju i princip varje dag, men ändå) och han och hans kusin skulle till Tunis över dagen idag. Förhoppningsvis så är det sista gången de måste åka dit. Det är väl alltid trevligt med ett besök till huvudstaden, men kanske inte när man måste.  

Jag skulle behöva ta mig till affären. Jag behöver handla. Har i princip ingenting hemma att äta. Jag har inte vågat äta något ännu heller, med rädsla för att bakvägssjukan sätter igång igen. Men, något måste jag ju äta. Jag har i och för sig turkisk yoghurt hemma, så jag skulle kunna göra en smoothie med vatten istället för med mjölk. Inte lika gott, men det duger.

Jag vet att jag inte är så himla aktiv i mitt bloggande nu för tiden. Anledningen är att jag inte riktigt vet om jag kan låta bli att lämna ut hela mig själv när jag skriver. Jag vill ju inte att hela världen ska ha tillgång till att läsa om mina allra innersta tankar. Nu läser ju såklart inte hela världen min blogg. Långt ifrån. Men den finns ändå där. Helt öppet. Det är egentligen ganska korkat att skriva en massa personliga saker om sig själv, som man kanske har svårt att dela med sina vänner, men har väldigt lätt att skriva om och publicera på en öppen websida.

Tre dagar till semester! Tre dagar till oerhört välbehövlig vila! Tre dagar till två veckors LEDIGHET!!! Jag har medvetet låtit bli att planera in en massa saker till semestern. Jag behöver inte det. Jag behöver vila. Inte något som riskerar att bli ytterligare ett stressmoment.

Idag har jag i alla fall planerat in något till min semester! Det känns inte ett dugg stressande utan oerhört superkul! Min kompis A kommer hit från Falun i ett par dagar i slutet av nästa vecka. Jag vet inte ens när vi sågs senast och det ska bli sååå roligt att ses igen!!!!

I övrigt så har jag som sagt inga planer för min semester. Bara några lösa tankar. Jag tror att jag ska spendera helgen och början av nästa vecka på att städa rejält! Dessutom så måste gräsmattan klippas, och rabatterna på baksidan rensas. Det känns skönt att få såna "måsten" gjorda i början av ledigheten. Sen så åker jag och en granne ev till Gräsö några dagar i v 30. Det beror lite på väder och vind, och självklart lusten! Men jag tror att jag vill åka dit i några dagar i alla fall! Det är så härligt att umgås med henne, och jag tror att det är ömsesidigt! Ingen av oss är särskilt ''besvärliga'' utan hänger med på det mesta! Vi brukar grilla tillsammans då och då och det blir alltid suuupergott och suuupertrevligt!

Åh, vilken snygg säng i Tori och Dean! Brukar kika på det programmet och det ska jag göra nu också!

Natti!

Idag fick jag stanna hemma på grund av huvudvärk! Jag blir så trött på mitt onda huvud. Det har långt ifrån släppt, så jag är rädd att jag blir hemma imorgon också. Samtidigt som det är jättetråkigt att vara sjuk, så blir jag stressad på grund av ekonomin. Jag har redan varit sjuk en hel vecka denna månad, och nu blir det ännu en karensdag, och kanske ytterligare en sjukdag. Suck. Det blir en jättejobbig månad nästa månad också.

Jag har sovit bort nästan hela dagen idag. Syrran sa att det är en vanlig biverkning på migrän. Hennes yngsta son lider av migrän och våra symptom är nästan identiska. Jag har ju aldrig fått svart på vitt att det är migrän jag har, utan att det dels tyder på spänningshuvudvärk, dels på migrän. Jag vet inte om det ena är bättre (eller sämre) än det andra. Jag vet bara att jag önskar att jag kunde slippa detta elände för gott.

Nu ska jag försöka se lite på tv innan det är dags att sova igen. Håll tummarna för att jag mår bra imorgon!