Sista dagen
Idag jobbar jag sjunde dagen på raken. Sista dagen innan ledighet. Jag fungerar inte så bra när jag inte får sova ordentligt om nätterna. Jag fungerar inte heller så bra när jag måste jobba mer än fem dagar på raken.
Nu kan jag ju ändå se positivt på det hela, för jag slutar faktiskt om tre och en halv timme. Sen väntar disk, undanplockning, packning och tvättstugan.
Jag försökte fixa min dator igår. Det visade sig att den behövde formateras. Min externa hårddisk har en inbyggd back-up funktion, så med bara en knapptryckning kommer en meny upp för att starta back-up av datorns hårddisk till den externa hårddisken. Jättebra! Det tog sin lilla tid och i morse när jag vaknade stod att det inte fanns tillräckligt med utrymme på den externa hårddisken. Hmm, tänkte jag. Det var ju lite mer än 60GB ledigt och datorns hårddisk var bara fylld med 20GB. Jag kollade back-up filerna och de var på lite mer än 60GB. Nu vet jag inte om back-upen gått igenom, eller om det helt enkelt backat up och backat up och backat up till den externa hårddisken blev fylld. Det vill säga back-up x 3.
Nu törs jag ju inte lita på att allt verkligen är up-backat, så jag tänker spara mina viktigaste filer, så som foton (som iofs finns på cd också, åtminstone de flesta) och material till hemsidan. SEN kan jag formatera om datorn. Men sen får bli efter Göteborg. Datorn fungerar ju, så det är bara att hoppas att växlingsfilen inte har med den trådlösa uppkopplingen att göra. Det vore ju verkligen olyckligt.
Nu kan jag ju ändå se positivt på det hela, för jag slutar faktiskt om tre och en halv timme. Sen väntar disk, undanplockning, packning och tvättstugan.
Jag försökte fixa min dator igår. Det visade sig att den behövde formateras. Min externa hårddisk har en inbyggd back-up funktion, så med bara en knapptryckning kommer en meny upp för att starta back-up av datorns hårddisk till den externa hårddisken. Jättebra! Det tog sin lilla tid och i morse när jag vaknade stod att det inte fanns tillräckligt med utrymme på den externa hårddisken. Hmm, tänkte jag. Det var ju lite mer än 60GB ledigt och datorns hårddisk var bara fylld med 20GB. Jag kollade back-up filerna och de var på lite mer än 60GB. Nu vet jag inte om back-upen gått igenom, eller om det helt enkelt backat up och backat up och backat up till den externa hårddisken blev fylld. Det vill säga back-up x 3.
Nu törs jag ju inte lita på att allt verkligen är up-backat, så jag tänker spara mina viktigaste filer, så som foton (som iofs finns på cd också, åtminstone de flesta) och material till hemsidan. SEN kan jag formatera om datorn. Men sen får bli efter Göteborg. Datorn fungerar ju, så det är bara att hoppas att växlingsfilen inte har med den trådlösa uppkopplingen att göra. Det vore ju verkligen olyckligt.
Dagen idag
Idag blir det en bra dag! Det känner jag på mig! Jag vet inte varför, men det bara är så!
Igår slutade jag lite tidigare. Ja, jag skrev ju om a-konto i gårdagens blogg. När jag kom hem så lade jag mig i soffan för att sova och somnade omedelbart (ca halvtre). Jag vaknade till en gång vid halvfem för att gå på toa, sen sov jag igen. Och sov. Klockan var sju när jag vaknade. Åh, så skönt att få sova fyra timmar.
Jag vet att man inte kan sova ikapp förlorad sömn. Folk säger så i alla fall. Jag vet inte om jag tror att det stämmer. Jag brukar kunna sova ikapp förlorad sömn. Igår sov jag ju i fyra timmar. Det blir åtta timmar totalt med de 2 + 2 timmar jag sov på natten.
Strax efter klockan tio igår kväll så gick jag och lade mig för att läsa en av mina nya böcker. Det blev kärlek@första.träffen och jag hade svårt att lägga den ifrån mig. Strax efter elva gav jag efter för sömnen och somnade direkt. Jag fick sova ända till halvtolv, dvs knappt en halvtimme, innan mobilen ringde. Det var A som ville meddela att allt var okej, att han kommit fram, att han och hans pappa satt på ett hotell, att han hade ätit fisk. Såklart. Jag vill också äta tunisisk fisk! Det var härligt att höra A's röst igen. Höra att allt var bra med honom och att resan gått som den skulle.
Vi pratade inte länge, men han skulle ringa igen idag.
Sen hade jag svårt att somna! Jag började läsa igen och tror att jag läste fram till ett ungefär. Sen somnade jag igen. När klockan ringde kvart över sex så var jag jättetrött. Jag snoozade två gånger innan jag äntligen kunde masa mig upp ur sängen.
Ändå känns det som att det blir en bra dag idag. Trots att jag är trött. Trots att det är 27 dagar kvar till jag får träffa min älskling igen. Dagen idag är en bra dag, för jag har bara en arbetsdag kvar. Imorgon jobbar jag sista dagen av sjudagarspasset. En ledig dag, sen åker jag till Göteborg.
Fyra timmar
Dagen idag blir en jobbig dag. Det känner jag redan nu. Men även om det blir en jobbig dag, så behöver det inte bli en dålig dag. Anledningen till att det kommer att bli en jobbig dag är att jag bara sov fyra timmar inatt, sammanlagt. Jag sov inte ens fyra timmar i sträck, för jag vaknade halvfem av att min mobil ringde. Det var min älskling som ringde och sa att han hade kommit fram och höll på att checka in väskorna. Han var hörbart nervös och i det läget hade jag kunnat ge vad som helst för att få krama honom ännu en gång.
Det känns så bra nu. Vi har pratat massor på så kort tid. Känslorna finns där. Min teori verkar stämma till viss del.
- Du behöver bara bestämma dig, så kan du få allt du vill. Du är en sådan bra tjej och det enda du behöver göra är att bestämma dig för vad du vill.
- Jag har redan bestämt mig. Jag har vetat i snart fem år. Jag visste efter någon månad.
- Är det så?
- Så är det.
Min säng gick sönder igår. Det har varit på väg länge och mittplankan under sängen har varit på väg att ge vika tidigare. De två pinnar som håller upp mittplankan är lagade flera gånger. Nu senast så skruvade jag fast dem i mittplankan, vilket innbar en stor spricka i en av pinnarna. Igår fick sängen nog. Mittplankan gick av och madrassen störtade mot golvet. A fick hjälpa mig att hålla upp min flera ton tunga madrass så att jag kunde ta bort ribbottnar och resterna av mittplankan. Nu ligger madrassen på golvet, inne i sängramen.
Jag har länge tänkt köpa en ny säng men kan inte bestämma mig för vilken jag vill ha. Att den ska vara i ek, eller eklaminat är redan bestämt. Det är modellen jag inte kan bestämma mig för. Alternativen är Hopen och Malm, båda från IKEA. Tyvärr räcker nog inte lönen till en säng denna månad. Jag ska ju till Göteborg och vill ha pengarna till shopping!
Om 28 dagar kommer min älskling hem igen!
Det känns så bra nu. Vi har pratat massor på så kort tid. Känslorna finns där. Min teori verkar stämma till viss del.
- Du behöver bara bestämma dig, så kan du få allt du vill. Du är en sådan bra tjej och det enda du behöver göra är att bestämma dig för vad du vill.
- Jag har redan bestämt mig. Jag har vetat i snart fem år. Jag visste efter någon månad.
- Är det så?
- Så är det.
Min säng gick sönder igår. Det har varit på väg länge och mittplankan under sängen har varit på väg att ge vika tidigare. De två pinnar som håller upp mittplankan är lagade flera gånger. Nu senast så skruvade jag fast dem i mittplankan, vilket innbar en stor spricka i en av pinnarna. Igår fick sängen nog. Mittplankan gick av och madrassen störtade mot golvet. A fick hjälpa mig att hålla upp min flera ton tunga madrass så att jag kunde ta bort ribbottnar och resterna av mittplankan. Nu ligger madrassen på golvet, inne i sängramen.
Jag har länge tänkt köpa en ny säng men kan inte bestämma mig för vilken jag vill ha. Att den ska vara i ek, eller eklaminat är redan bestämt. Det är modellen jag inte kan bestämma mig för. Alternativen är Hopen och Malm, båda från IKEA. Tyvärr räcker nog inte lönen till en säng denna månad. Jag ska ju till Göteborg och vill ha pengarna till shopping!
Om 28 dagar kommer min älskling hem igen!
Dags för avsked
Idag är dagen jag måste säga hejdå till A. Fyra långa veckor. Det ska nog gå bra. Det hade varit mycket jobbigare om situationen varit annorlunda.
Nu känner jag mig lycklig. Jag har hopp om framtiden. Min övertygelse om att det här är rätt kanske visar sig stämma. Det var en underbar känsla att känna att jag hade varit saknad.
Jag vet. Jag vet att många tycker att jag är dum som hänger kvar vid Ali. Jag vet att många tycker att jag ska gå vidare. Att jag är värd någonting mer. Ja, kanske. Men samtidigt, det är ju A jag älskar. Det finns problem i alla förhållanden. Det kanske bara är så att jag är väldigt öppen och berättar om de problem som finns. Framtiden får utvisa. Jag är säker på mina känslor. Jag älskar A.
Om några dagar åker jag till Göteborg för sommarens stora äventyr. Två veckor som kommer att fyllas med massor av jobb, förhoppningsvis en del friidrott, självklart träffar med härliga vänner, kanske en fest. Jag ser fram emot det jättemycket. Miljöombytet kommer att göra mig gott.
När jag kommer hem ska jag ta nya tag. Jag och bara jag kan förändra mig. Jag vill inte se ut som jag gör nu. Inte kan jag skylla på tvättmedlet heller! :D
Nu känner jag mig lycklig. Jag har hopp om framtiden. Min övertygelse om att det här är rätt kanske visar sig stämma. Det var en underbar känsla att känna att jag hade varit saknad.
Jag vet. Jag vet att många tycker att jag är dum som hänger kvar vid Ali. Jag vet att många tycker att jag ska gå vidare. Att jag är värd någonting mer. Ja, kanske. Men samtidigt, det är ju A jag älskar. Det finns problem i alla förhållanden. Det kanske bara är så att jag är väldigt öppen och berättar om de problem som finns. Framtiden får utvisa. Jag är säker på mina känslor. Jag älskar A.
Om några dagar åker jag till Göteborg för sommarens stora äventyr. Två veckor som kommer att fyllas med massor av jobb, förhoppningsvis en del friidrott, självklart träffar med härliga vänner, kanske en fest. Jag ser fram emot det jättemycket. Miljöombytet kommer att göra mig gott.
När jag kommer hem ska jag ta nya tag. Jag och bara jag kan förändra mig. Jag vill inte se ut som jag gör nu. Inte kan jag skylla på tvättmedlet heller! :D
Kan ett kvällsdopp bara vara ett kvällsdopp?
Den tryckande värmen gjorde att fikat efter jobbet byttes ut mot ett kvällsdopp. Det känns normalt att träffas och säga hejdå till någon som ska åka bort i en månad. Det känns lika normalt att drunka i ett par välbekanta bruna ögon. Tydligen kändes det lika bekant för honom att drunkna i ett par, för honom, välbekanta grönaktiga ögon.
Tillbaks på ruta ett. Det känns faktiskt precis som vanligt. Det känns bra. Det pirrar i magen. Något är förändrat. Värmen finns där. Omtänksamheten. Kanske försvinner den lika fort som den kom. Det återstår att se.
Jag ska inte läsa in för mycket i det här. Jag ska ta dagen som den kommer. En månad är en månad, sen är det tre månader. Om kanske fem månader vill jag veta säkert. Då vill jag inte längre ta dagen som den kommer. Till dess ska jag leva i nuet. Ta varje dag för vad den är. Inte stänga av mina sinnen utan vara öppen för nya spänningar.
Det blir bra. Det kommer att bli bra. Gud vet. Vet jag?
Dagen på jobbet segar sig fram. Vill inte vara här. Vill göra något annat. Jag känner att jag inte ens orkar vara positiv. Jag gillar mig själv bättre när jag är positiv.
Tio minuter kvar, sen får jag äntligen gå hem. 24 timmar kvar, sen måste jag säga hejdå till mitt livs kärlek. Varför? Varför? Men, det känns ändå bra. Det känns på något sätt tryggare nu. Det känns inte som att jag behöver oroa mig för att han går vidare. Tänk om han ändå gör det? Då kommer jag ju att bli jätteledsen. Det hade jag ju blivit ändå. Även om det inte blev som det blev igår.
Mitt livs kärlek. Ja, det är faktiskt så som det känns. Vi kan ju inte göra slut. Vi har ju provat det förut och det har ju aldrig lyckats. Så varför kämpa emot. Varför inte bara låta det vara som det är. Fokusera på framtiden. Jobba tillsammans och försöka öka förståelsen mellan oss? Jag ska prata med honom om det, mitt livs kärlek.
Jag vet vad de flesta tycker. De flesta tycker att jag ska gå vidare. Att jag ska träffa någon annan. Men, kan man säga till någon att ge upp sitt livs kärlek? Nej, man kan nog inte det. Det måste vara mitt eget val. Jag var på god väg. Jag kände att nu, nu så ska jag gå vidare. Den här gången är det på riktigt. Det är verkligen slut. Men, så ser jag in i de där bruna brunnarna, och han ser in i mina grönaktiga. Ja, då går det inte att stå emot. Kärleken övervinner allt. Allt.
Tillbaks på ruta ett. Det känns faktiskt precis som vanligt. Det känns bra. Det pirrar i magen. Något är förändrat. Värmen finns där. Omtänksamheten. Kanske försvinner den lika fort som den kom. Det återstår att se.
Jag ska inte läsa in för mycket i det här. Jag ska ta dagen som den kommer. En månad är en månad, sen är det tre månader. Om kanske fem månader vill jag veta säkert. Då vill jag inte längre ta dagen som den kommer. Till dess ska jag leva i nuet. Ta varje dag för vad den är. Inte stänga av mina sinnen utan vara öppen för nya spänningar.
Det blir bra. Det kommer att bli bra. Gud vet. Vet jag?
Dagen på jobbet segar sig fram. Vill inte vara här. Vill göra något annat. Jag känner att jag inte ens orkar vara positiv. Jag gillar mig själv bättre när jag är positiv.
Tio minuter kvar, sen får jag äntligen gå hem. 24 timmar kvar, sen måste jag säga hejdå till mitt livs kärlek. Varför? Varför? Men, det känns ändå bra. Det känns på något sätt tryggare nu. Det känns inte som att jag behöver oroa mig för att han går vidare. Tänk om han ändå gör det? Då kommer jag ju att bli jätteledsen. Det hade jag ju blivit ändå. Även om det inte blev som det blev igår.
Mitt livs kärlek. Ja, det är faktiskt så som det känns. Vi kan ju inte göra slut. Vi har ju provat det förut och det har ju aldrig lyckats. Så varför kämpa emot. Varför inte bara låta det vara som det är. Fokusera på framtiden. Jobba tillsammans och försöka öka förståelsen mellan oss? Jag ska prata med honom om det, mitt livs kärlek.
Jag vet vad de flesta tycker. De flesta tycker att jag ska gå vidare. Att jag ska träffa någon annan. Men, kan man säga till någon att ge upp sitt livs kärlek? Nej, man kan nog inte det. Det måste vara mitt eget val. Jag var på god väg. Jag kände att nu, nu så ska jag gå vidare. Den här gången är det på riktigt. Det är verkligen slut. Men, så ser jag in i de där bruna brunnarna, och han ser in i mina grönaktiga. Ja, då går det inte att stå emot. Kärleken övervinner allt. Allt.
Börjar om igen
Tanken om att skriva blogg på hemsidan höll i sig i någon månad. Det är helt enkelt för jobbigt att sitta och koda för att kunna skriva blogg. Nu återgår jag ännu en gång till att blogga här!
Mycket har hänt sedan sist. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag tror att jag utelämnar det som har varit, och ser framåt istället.
Tankarna ligger på framtiden. Hur ser framtiden ut? Skulle jag vilja veta i förväg? Ja, just nu känns det så! Jag vill veta att jag kommer att bli lycklig. Jag vill veta att jag kommer att träffa den rätta, bli kär och bilda familj. Att det inte är A jag ska dela livet med känns vissa stunder självklart. Andra stunder känns det som har hänt så tungt, så tungt att jag nästan inte orkar med det. Gud vet.
Mer än halva sommaren har passerat. Jag vill ha semester. Jag vill vara ledig. Om några dagar åker jag till Göteborg för sommarens äventyr. Jag ska jobba som volontär (för mitt jobb) på EM i friidrott.
Vi ska åka och bada idag. När jag slutar jobbet så cyklar jag hem och hämtar bilen. Sen ska jag hämta upp honom och så åker vi till badstranden. Får se hur det känns. Det kanske känns jättejobbigt. Eller så känns det lätt och bra. Förhoppningsvis ska vi väl prata lite också.
Ojojojoj, det känns ju alldeles för bra. Typiskt. Typiskt mig! Nåja. Det blir säkert bra.
Mycket har hänt sedan sist. Jag vet inte riktigt var jag ska börja, så jag tror att jag utelämnar det som har varit, och ser framåt istället.
Tankarna ligger på framtiden. Hur ser framtiden ut? Skulle jag vilja veta i förväg? Ja, just nu känns det så! Jag vill veta att jag kommer att bli lycklig. Jag vill veta att jag kommer att träffa den rätta, bli kär och bilda familj. Att det inte är A jag ska dela livet med känns vissa stunder självklart. Andra stunder känns det som har hänt så tungt, så tungt att jag nästan inte orkar med det. Gud vet.
Mer än halva sommaren har passerat. Jag vill ha semester. Jag vill vara ledig. Om några dagar åker jag till Göteborg för sommarens äventyr. Jag ska jobba som volontär (för mitt jobb) på EM i friidrott.
Vi ska åka och bada idag. När jag slutar jobbet så cyklar jag hem och hämtar bilen. Sen ska jag hämta upp honom och så åker vi till badstranden. Får se hur det känns. Det kanske känns jättejobbigt. Eller så känns det lätt och bra. Förhoppningsvis ska vi väl prata lite också.
Ojojojoj, det känns ju alldeles för bra. Typiskt. Typiskt mig! Nåja. Det blir säkert bra.