Sofia

- Nähä, är du velig?
- Ehm, ja, jag är väl det....
- Det bliiiiir bra! Du var ju så taggad!! Du kan alltid tacka nej om du får det, men jag tycker helt klart att du ska satsa på det här.

Peptalk från min vän, kollega och chef.

Ja, jag vet. Det blir säkert bra, om jag får det. Jag ville ju det här. Jag var ju peppad. Det kändes helt rätt. Idag fick jag kalla fötter, och nej, jag ska inte gifta mig. Jag har sökt jobb på en annan avdelning inom företaget. Efter peptalket så kändes det bättre igen! OM det nu blir så att jag får jobbet, och jag vantrivs, så är det ju inte så att avdelningen jag jobbar på nu försvinner. Jag kan ju komma tillbaka om det nya känns totalt fel. Det känns tryggt. Självklart går jag in med känslan om att det blir toppen, om jag nu får det.

För övrigt så har jag kännt mig sur idag. Sur och negativ. Jag vet inte varför. Kanske så slukade jag upp månadens kvarvarande glädje under gårdagen? Lyckoruset över radhuset kanske krävde sitt?

- Ska han göra klart med luckorna och så nu då?
- Va?! Näe, jag sa ju att han kunde släppa allt om han säljer till mig. Det var ju liksom förutsättningen för att jag skulle få det.
- Jaha, så han ska inte ens göra klart? Men han hade väl köpt alla luckor i alla fall?
- Nej, det sa jag ju. Jag ville ju inte ens ha dom där luckorna. Men det skiljde ganska mycket upp till de luckor jag ville ha, så nu kanske jag köper de där vita i alla fall.
- Jaha, så nu måste du köpa dom då?
- Ja, naturligtvis. Men dom kostar liksom inte ens hundra kronor styck. Det är liksom inga pengar att prata om. Jag har ju sagt att det skulle kunna gå på ca 100.000 till om det hade blivit budgivning.
- Jaha, jaaa....

Mammor. Varför inte försöka vara positiv? Varför inte se att det här är något som gör mig glad? Något jag vill göra? Hade det kännts bättre om jag köpt någon liten skrubb i en söderförort till Stockholm för ca en miljon? Nähä, inte det. Nä, men ska jag bo kvar här då?

- Hur var det med golven i din lägenhet då, fick du betala dom själv?
- Vadå, i den här?
- Ja, dom lade ju in klinkers och parkett och så. Fick du betala för det?
- Näe, det kostar 40 kr mer per månad....
- Jaha, men fick du inte betala nån engångskostnad också?
- Jo, drygt 100 kronor eller nåt, för att jag bytte ett av golven ett år innan det var dags.
- Jaha....

Och? Liksom. Om jag nu hade betalat, kan jag inte flytta då? Går det inte att flytta för att jag flyttade för tretton månader sedan? Fungerar inte det? Finns det någon lag på att man måste bo i lägenheten under en viss tid? Jag har ju aldrig riktigt kännt mig hemma i den här lägenheten. Den är fin och jag trivs, men det är inte riktigt, riktigt hemma.

På tretton månader har jag satt upp en tavla. Jag har ingen hatthylla, för jag har inte tagit mig tid till att skruva upp den. Jag har inte riktigt ordnat i datarummet, så datorn flyttades till vardagsrummet och senare till den köksstol i sovrummet som den står på nu. Det är nästan ständigt stökigt, för saker och ting har inte riktigt hittat sin rätta plats.

Dessutom blir jag väckt allt som oftast på grund av att det är så lyhört från gatan in till mitt sovrum. Det hjälper inte att ljuden studsar mellan husen, så att det låter som att dem som står utanför och pratar skriker till varandra.

Nu ska jag flytta. Jag ska flytta till ett hem! Med två egna altaner och en helt egen gräsmatta. Jag kan plantera ett plommonträd! Jag kan plantera ett körsbärsträd! Jag kan göra en lika fin köksträdgård som L.W fixade i somras!

Om jag ska ha vita luckor eller ekluckor? Ja, det blir nog vita luckor. Det blir nog de luckor som redan sitter i halva köket. Jag ska åka till IKEA och komplettera med resten. Det kommer kanske att kosta mig runt 500 kr. Jag tror att jag överlever det.

Mammor måste väl oroa sig lite. Dom måste väl klaga lite. Så är det väl att vara mamma. Det är något inbyggt, något genetiskt. Om jag själv får bli mamma någon gång, så hoppas jag att jag kan vara positiv istället för negativ och klagande. Jag hoppas det.

Knappt två veckor kvar av Ramadan. Måtte tiden gå fort. Jag behöver kramar. Jag behöver pussar. Jag behöver närhet.