Sofia

Kulturkrock, är det en krock mellan kulturer? Eller, är det en krock mellan människor? I många situationer uppstår kulturkrockar. Men beror det på olika kulturer, eller beror det på människorna? Kanske beror det på att människorna som krockar är uppväxta i olika kulturer.

Jag läste för ett tag sedan min vän "Nejmas" blogg, och hon hade hakat på en kedja som varje månad den 20:e skriver om ett utvalt ämne. Denna månad var det kulturkrockar som gällde. Tro mig, en kvinna som har valt att flytta till Marocko har upplevt en del kulturkrockar.

I en relation med en man från ett annat land, så stöter man oundvikligen på en del kulturkrockar. Jag kan ändå inte låta bli att fundera på om det inte är samma typ av krockar man tar sig i genom i alla förhållanden?

Några av de största krockarna i min relation, för mig, är att acceptera att vännerna ofta går före flickvännen, det vill säga mig. Det verkar vara helt normalt så länge man inte är gifta. Annars så går familjen först. Något annat är att inte bo ihop innan man är gifta. Det är i och för sig inget stort problem för mig, eftersom jag för cirka tio år sedan lovade mig själv att aldrig mer bo ihop med någon som jag inte är gift med. En separation är alltid jobbig. En separation som innebär att en av parterna måste flytta är ännu jobbigare. Jag vill slippa genomleva det igen. Ett äktenskap är givetvis ingen livslång garanti, men det är i alla fall tanken.

Förutom att fundera över vad kulturkrockar är, så roar jag mig med att plöja igenom "Sex and the city"-boxen. Jag har flera gånger avundats det typ av liv dessa fyra singlar i New York lever. Ja, kanske inte så mycket det ohejdade sexet med miljontals olika partners. Men däremot livet i en pulserande storstad, möjligheten att köpa dyra märkesskor samt ha tre väldigt nära vänner som man umgås väldigt intensivt med. Naturligtvis ligger ett manus bakom, det är jag medveten om, men jag tror att deras liv mer eller mindre skulle gå att hitta även i verkliga livet.

TV-trubbel har tyngt mig i några dagar. Min sovrums-tv kändes alldeles för dyr. 9500 kr är mycket pengar och stressen ökade när tankarna på avbetalningar smög sig allt närmare. Det skulle säkert ha fungerat. Jag vet att det skulle ha gjort det, annars skulle jag ju aldrig ha köpt tv'n. Men, ändå så kändes det inte bekvämt. Eftersom bilden endast var klockren under direktsändning, och mer eller mindre grumlig under övriga sändningar, så blev beslutet att lämna tillbaka den. Jag bytte till en 3000 kr billigare tv (egentligen 1500 kr billigare, men jag hoppade över extraförsäkringen också) som var en tum större, men med något sämre prestanda. Den är inte lika vrålsnygg som den förra tv'n, men jag kan med blotta ögat inte se någon skillnad på bildkvalitén. Jag är jättenöjd!

Sex and the city väntar.

Jag är övertygad om att en kulturkrock är en krock mellan människor.