Sofia

Jag har ju, som ni vet, problem med min grannes evinnerliga snarkande! Det är ju sååå högt så att han väcker mig om nätterna.

Igår så mötte jag och syrran honom på parkeringen. Dom började prata om en kväll för några veckor sedan då syrran var med honom hem på en grogg (inga snuskigheter ;) ). Hon hade varit kvar till kvart över fem på morgonen. Sen så berättar han om sin kompis som somnat i soffan och när dom vaknade så hade kompisen legat bredvid honom i sängen och sovit. Eftersom snacket var skojsamt, så såg jag min chans! Jag sa ''oj, kunde han sova bredvid dig då? ;) " Han log lite, och så sa han ''Jag kan inte rå för att jag snarkar!!!" "Nej, självklart" sa jag, "men det är ett ganska stort problem för mig, för jag blir väckt på nätterna och kan inte sova." Så sa jag "jag hade flyttat sängen till andra väggen (tidigare har vi liksom sovit med huvudändan vägg i vägg) och om inte det räcker, så kanske du också kan flytta den?" Och han säger "Nej, det kan jag inte göra, jag har inte plats. Du får skaffa öronproppar!" Jag sa att jag använder öronproppar varje natt, och det fungerar inte, för det är inte bra för öronen.

Jag höll allvarligt på att tappa hakan! Han VET att han stör sin granne med sitt snarkande, men är totalt ovillig att göra något som helst åt problemet! Såklart att han inte kan sluta snarka, men att flytta sängen så som jag har gjort borde han väl kunna göra???! Om det var JAG som snarkade så högt att grannarna blev störda, så skulle jag skämmas ögonen ur mig och genast byta sovrum (eftersom han faktiskt bor i en trea och KAN byta sovrum. Jag har ju en tvåa o kan inte byta...).

Nu har det i alla fall hjälpt bra att flytta min säng. Jag har hittills inte störts så mycket att jag har blivit väckt. Igår var det svårt att somna, för jag hörde snarket, men inte alls lika starkt som förut.